Funktionsentreprenad eller utförandeentreprenad?

En funktionsentreprenad bygger på att B angett funktionskrav med tillhörande acceptanskriterier, samt angett vilka tjänstetyper (exempelvis tillsyn, skötsel och avhjälpande underhåll) som omfattas. Sedan är det upp till L att välja arbetsmetod och utförandetider så att funktionen upprätthålls och acceptanskriterierna uppnås. Det innebär att L kan (och förväntas) styra arbetet utefter vad som erfordras för att upprätthålla funktion och uppnå acceptanskriterierna.

En utförandeentreprenad bygger på att B beskrivit vad som ska utföras och när det ska utföras (dvs. frekvensen för utförandet) med hjälp av åtgärdskrav och utförandetider. Det innebär att L har att utföra arbetet på det sättet, oavsett om det är mest lämpligt eller ej (L ska dock alltid underrätta B om det som är beskrivet är olämpligt). Det innebär också att L är skyldig att genomföra samtliga beskrivna arbeten, dvs. L kan inte själv prioritera om bland åtgärderna.

Är den ena entreprenadformen bättre än den andra? Nej, så kan man inte säga. Vad som är en lämplig entreprenadform beror på en mängd faktorer, så se till att ta ett genomtänkt beslut. 

Nedanstående bild visar de mest påverkande faktorerna i valet mellan funktions- och utförandeentreprenad. Mer information om valet av entreprenadform hittar du i vår utbildning ”Upphandling” i Aff Akademin, eller i Kunskapsbankens Att leva med Aff som är tillgänglig för våra medlemmar.